fredag 8 mars 2024

Tigerbossen önskar nästan alla kvinnor en bra kvinnodag


 Jag tror man kan ge sig själv löften på kvinnodagen, och jag lovar att snart bli klar med min översättning av Marie de Gournay. Det har tagit tid för att jag måste klura. Är det inte översättningen jag klurar på, så är det något annat. Det är min natur. En del skulle kanske kalla det koncentrationssvårigheter, andra tankspriddhet eller vakendrömmar, de som är lagda åt diagnoser skulle kanske dra till med attention deficit disorder, men inget av det är korrekt. 
Jag kallar det klura. 

Men framåt går det. Det är inte världens enklaste sak att översätta 1500-1600-talsfranska, men MdG är värd det. 

Jag har upptäckt att Jenny Diski inte kunde franska, vilket kan förklara varför hon tecknar ett så nedgörande porträtt av MdG i sin roman Apology for Women Writing. 

Ingen är så löjlig som MdG och det är ett under att Montaigne respekterade henne, enligt Diski. Hon baserar sitt porträtt på gamla nidbilder som det funnits en hel del av genom tiderna. Det är konstigt att lägga ner så mycket krut på att dissa en kvinna som lärde sig latin på egen hand och arbetade i så mycket motvind. Ett slags kvinnligt administrerad backlash, och Diski verkar mest intresserad av om Marie de Gournay och Montaigne låg med varandra.

Men det är långtifrån "bara" feminister som uppskattat Marie de Gournay (märk väl att citationstecknet är ett rytande). T.ex litteraturhistorikern Sainte-Beuve ägnar henne ett uppriktigt intresse som inte vittnar om pliktskyldigt nedlåtande välvilja. 

Så var det med det. 

Mitt 8-marslöfte blir alltså att fokusera på MdG-översättningen. Få ändan ur arslet, som det heter på gaggböliska, och se till att bli färdig. 

Vilket inte hindrar att jag kommer att finna mig nödsakad att klura på annat också. Till exempel i bloggen.

Simma lugnt.

På återhörande, etc etc. 


 


torsdag 7 mars 2024

Och likväl rör hon sig


Jodå jag tycker det är vidrigt -
curlats av en yttrandefrihetsgrundlagsändring, som om svensk journalistik inte vore tillräckligt undergiven som det är; 
curlats av en unket uppblossande sympati för Karl XII och svenska stormaktsambitioner och intriger; 
av svensk vapenindustri, som gnuggat händerna inför att kunna testa vapensystem i Ukraina;
av ett trolleritrick då svenskar intalades att ryssen stod på tröskeln; 
av likhetstecken mellan den ukrainska och svenska flaggan, varvid det blev lätt att utvidga begreppet försvarspolitik; 
av att svenska värnpliktiga redan tränat med USA:s militär i Polen innan NATO-ansökan skickats in, och det var lätt att ställa både riksdag och medborgare inför fait accompli;
 av ett undanviftande av tänkbara konsekvenser av presidentval i Amerika; 
bagatelliserande av ökade risker då Ryssland känner sig alltmer pressat av ett Nato de uppfattar som hotfullt; och slutligen ett blundande för tänkbara kedjereaktioner när ett land som haft ett visst anseende som fredligt och diplomatiskt kedjas till en stormakt med mycket blod på händerna. 

Men världen är stor, morgondagen känner ingen, det är kommande generationer som ärver beslutet, vad de gör och hur de ser på det vet ingen. 

Det kan lugna ner sig om Trump blir president. Han är dålig på många sätt men jag tror inte att det hade blivit något krig i Ukraina om han varit president. 
Biden provocerade. Vevade och vevade. Agiterade och agiterade.
Trump hade troligen slagit en signal till Putin och sagt att nej, vi ska inte göra Ukraina till medlem i Nato. Vi backar. 
Ett slags Checkpoint Charlie.  








onsdag 6 mars 2024

Ett annat vi


"Under sina vingars skugga" - 

skissar lite innan jag lyckats klura ut hur den här bloggen ska bli segerrik.

Ank-Käthe surar i Düsseldorf. Hon har blivit konspirationsteoretiker. Blogger avskaffade enkätmallen mitt under natoomröstningen, som annars var tänkt att fortsätta i ungefär femtio år till. 

Den försvann! Hon tror inte att det är någon slump! 

Personligen struntar Ank-Käthe blankt i Nato. Men hon tror ändå inte att det är någon slump.

Hon tror inte att någonting sker av en slump. 

Men ännu värre är att den fina grodomröstningen försvann. Det enda som finns kvar är rubriken, uppmaningen. 

Ank-Käthe tror inte att det är en slump att rubriken till grodomröstningen finns kvar, medan Nato-omröstningen försvann utan ett spår! 

Om Blogger inte hade skrotat enkätmallen, hade jag idag tänkt be henne fixa enkäten känner du dig tryggare av amerikanska stridsflygplan över Stockholm. 

 Jag vet redan vad jag tycker. Gedigen analys är det och ingen kvinnlig intuition; inte för att det är något fel med intuition: känslan, aningarna, malströmmarna av gissningar, förhoppningar och farhågor är alltid en del av det som kallar sig rationellt, och i det här fallet gissar jag att en glödande spåkula bollas mellan politiker och myndigheter som inte har något större inflytande. Särskilt inte över den amerikanska valutgången. Men - för att uttrycka sig lite antistatligt - jag tror inte att de känner att den bränns, för de har druckit champagne ända sen ansökan skickades in och dessutom skickar de spåkulan vidare till nya instanser utan att känna efter så noga eller titta för djupt i den. 

Konsulterna är i full färd med att legitimera rollvalet och ta fram ett ideologiskt kitt som ska göra ungdomar väldigt angelägna om att göra värnplikt. 

Från DN kommer de sedvanliga prenumeranterbjudandena - 

Kolstålspanneset från Professional Secrets, Kit Moon Vas, Kit Björktuva med handkräm och flytande tvål, Servettringar, Brixton plastkrukor. 

Men sepåfan, även Nödradio med solcellsladdning och Hjärtstartare. 

Någon enkät blir det inte idag. Inte i formell mening. Men jag saknar många av er som hängde här tidigare. Har på känn att papparättshaverister är NATO-anhängare. Det är tillåtet att vara det även här. Men jag lovar inte att hålla god ton. 

 Systerdyster glömmer jag aldrig. 

Alla har rätt att säga sitt hjärtas mening. På egen risk.


                                 Känner ni er tryggare av amerikanska stridsflygplan över Stockholm?



måndag 4 mars 2024

"Vid behov"

 Ja kära bloggläsare, 

Jag kommer göra om bloggen lite. För tillfället är det mycket snickarglädje i layouten. 

Jag gör allt själv. Till exempel har jag målat den fina hästen i bakgrunden. Akvarell.

I stället för att skaffa mig "patreons" kan det hända att jag auktionerar ut originalet. Men jag drar mig för patreons. Det skulle kännas jättekonstigt om det visade sig att det var MSB som var finansiär. Jag vill helt enkelt inte ta den risken. 

 Omgörningen av bloggen har syftet att alla ska känna sig glada. Och fria. 

Ett hörn av internet där det är möjligt att uttrycka sig som man vill och säga vad man vill, som det var i den här bloggens barndom. Och precis som då ska anonymitetsrätten vara hundraprocentig. Fantasifulla nick och avatarer uppmuntras. 

Och humor ska vara ledstjärnan men inte stå i motsats till allvar. 

Jag har en vikingprofilbild just nu som ser lite läskig ut, kommer byta ut den.

Det här är bara ett lite skissartat första inlägg, bloggens nyorientering kommer att ta tid, jag grunnar på'n och har en liten brainstorm i huvudet. 

Under de decennier som jag hoppas kunna fortsätta driva den här bloggen, så kommer väldigt mycket hända. 

För tillfället och just nu i detta ögonblick lyfter jag bara fram en tiondels kommentar från tråden under förrförra inlägget, för jag har tänkt att en del i bloggen ska handla om språkfrågor.


"vid behov" är en så kallad presupposition. 






Är det inte Helen Edenroder??!!

 Jag tänker dundra på till yttermera visso. 

Är det inte lite suspekt att den här kvinnliga diktatorn i ett fiktivt litet europeiskt land heter Elena? 

Jag var tvungen att transformera mig för att bli den här knäppa människan

De stora TV-bolagen har ju internationella team som plöjer igenom ny intressant litteratur på jakt efter uppslag. Numera låter de väl artificiella intelligenser tugga i sig grunkor också. Så... 

Jag har ju inte sett serien ännu, så ska egentligen inte sitta här och insinuera. 

Men ni som ännu inte har läst Den skenande planeten, gör det nu tycker jag! Där finns en Helen Edenroder, bland många andra härliga figurer efter apokalypsen. 

Köp eller låna, men måste ni välja, så köp. 


onsdag 28 februari 2024

Bara en liten natovända till



Frågan är död i Sverige, de intellektuella ser med ett fåtal undantag inte den här frågan som deras grej. Folk verkar antingen tro att det inte kommer att bli så stor skillnad, eller så är de emot och tänker att det redan är kört.
USA har fått igenom villkorslös placering av kärnvapen i Sverige närhelst de vill.
Inga reservationer. Ingen vet vem som är president i USA om några år. Sverige har spelat bort varje uns av självbestämmande över den egna försvars- och säkerhetspolitiken. Försöker någon påstå något annat, är det en grov lögn.
Passiviteten bland svenskarna har väckt undran. Det naturliga vore gigantiska demonstrationer. Man ur huse. Men de stora riskerna har smusslats undan bakom den mer betryggande idén om ett samnordiskt försvar.

           Men ändå, en läsvärd artikel i SvD:

"Förstår vi vad som väntar med Nato?"

"Vi" är ett massmedialt pronomen som är väsensskilt från det "vi" som används till vardags, lika påfluget och kladdigt som säljarnas "du", det är ett "vi" som vill suggerera fram ett artificiellt kollektiv som tänker och känner likadant, nåt slags stämning av magisk kontroll över verkligheten och populasen, men skit samma, frågan är lätt att besvara ändå.

Ingen vet med säkerhet vad som väntar med Nato. Varken de ordentligt pålästa eller de som blint går i mediernas och politikernas ledband.

De som inte har orkat ta sig förbi propagandan utan bara konsumerat den har inte en chans att fatta någonting.
Skribenten skriver att det är ett "pikant" tillfälle för Sverige att gå med i Nato. Artikeln är hurtig, jag ville skriva borgerlig, pikant är ju verkligen ett salongsfähigt ord som man inte förväntar sig när det handlar om slakt och kärnvapenhot, den har grundtonen "inget farligt händer nog här", men låter trots allt framskina att svenskarnas passivitet beror på okunskap, och den närmar sig i Sverige nertystade och tabubelagda frågor.

Jag nöjer mig med att rekommendera artikeln och hoppar fram till ett stycke som handlar om något jag skrivit om länge i den här oansenliga bloggen, något avgörande för att förstå bakgrunden till kriget i Ukraina och vad NATO egentligen är för ett djur.

NATO-anhängarna brukar nämligen påstå att NATO inte expanderar, det är länderna själva som ber att bli medlemmar. Det brukar också betonas att invasionen var "oprovocerad".


Vid Natos toppmöte i Bukarest 2008 drev USA på för att Ukraina och Georgien skulle bli medlemmar. Tyskland och Frankrike tvekade. Resultatet blev en ödesdiger kompromiss: vaga formuleringar om framtida anslutning, utan säkerhetsgarantier. Putin osäkrade sina divisioner och inflytelseagenter.




Och 70 procent av invånarna i Ukraina ville då att landet skulle vara neutralt och alliansfritt.
Det var inte ukrainska politiker och inte ukrainska medborgare som drev på. Det var USA.