Nu blåser vi algoritmerna igen!

Lite pauspeptalk medan jag fortfarande funderar på hur den här bloggen ska bli lika stor som fitnessgurusarnas. 

Och de tråkiga komikernas megaplattformar. Objektivt sett tråkiga, det har ingenting med ålder, generation, klass, kön, etnicitet, sexuella preferenser eller kulturbarn att göra: smaken har degenererat! det är ett objektivt faktum! Och det mesta av det som pågår är inte folkligt, om någon tror det. Möjligen är skrytsamheten lite nyrik.

Lindansös från tidigt 70-tal får duga. Om det nu inte är en balettdansös. Det spartanska 70-talet. 

 

Jag återpublicerar det här inlägget som legat i utkastkorgen sedan december förra året. 

 I kommentarfältet diskuteras en fråga som har blivit obsolet (men det som är obsolet idag kan bli aktuellt igen i morgon. Tiden är inte klok, och framförallt inte speciellt linjär).

P.S Jag har inte det minsta "pengafobi". Fick höra det för en tid sedan. 

Det är en av alla de där ad hominemangreppen som surrar likt något ur en novell av H.C Andersen (mästerlig skildrare av mänskligt beteende) runt kulturvärldens få och små fiskdammar.

Pengafobi? Jaja, åtminstone bättre än "Johan Staël von Holstein är IT-branschens svar på Maja Lundgren", från tiden då projektionerna haglade som spikklubbor från skyn. 

Klart slut för tillfället

Klyftigt i drogdebatten

    

Publicerad den

Inget svenskt parti vill att eget bruk av narkotika ska vara  brott. I alla fall inte i EU, skriver Svenssons Nyheter:

I en valkompass inför EU-valet i Accent, en tidning utgiven av nykterhetsrörelsen IOGT-NTO, vill inget svenskt parti ha kriminalisering av eget bruk av narkotika på EU-nivå. Nästan inget svenskt parti försvarar alltså den politik de vill föra på hemmaplan.
I Sverige vill nämligen alla partier utom möjligtvis V, C och MP att eget bruk av narkotika ska vara förbjudet. Missbrukare av narkotika ska straffas med fängelse medan missbrukare av alkohol ska få vård är deras inställning. Snacka om dubbelmoral eller möjligtvis total inkonsekvens.

För mig är det självklart att missbrukare ska få vård. Detta oavsett om de missbrukar alkohol eller narkotika. Det innebär att eget bruk och innehav för eget bruk av narkotika inte ska vara brott. Eftersom forskningen numera tycks klar över att psykedelika kan vara verksamt mot en del psykiska sjukdomstillstånd bör det förstås också vara tillåtet. Och drogtester på arbetsplatser bör lika lite som alkoholtester vara tillåtna. Det bör gälla på de flesta arbetsplatser men förstås finns det arbeten där det bör kunna vara möjligt. 

 

Vrakrester

 

Eftersom år 2024 inte tycks klara av att härbärgera några utopier – eller ens framtidsvisioner – får vi laborera med vrakresterna från tidigare generationers futurism skriver Rasmus Landström i Aftonbladet.

        Retrofuturism när framtidsvisionerna är för mörka att ta till sig. 

Projektiler från Israel ska ha träffat mål i  Iran, skriver flera amerikanska medier med hänvisning till källor.   

Mellanhänder inom Nato förser Ryssland med elektroniska komponenter till stridsflygplan.  SvD 2024-04-19

 

Författargnäll är dumt i sammanhanget men jag får skrämselhicka när jag ser hur dyr Den skenande planeten är. Över 250 kronor? Nog för att den är en raritet, a thing of beauty and a joy for ever, värd att man drar åt svångremmen och försakar pizzakvällar och tandläkarbesök. Men ändå. Hur ska litteraturen kunna konkurrera med pratbokströmningstjänsterna, köp tjugo betala för en lyssna med ett halvt öra, om böcker är så dyra? Därför vill jag påpeka att Den skenande planeten inte lider någon som helst brist på samhällskritik! vilket ovan nämnde skribent har hävdat (konstigt att han plötsligt säger sig gilla retrofuturism, efter att ha sågat min bok). Vidare hävdar jag bestämt att det är dumt att kalla den för en bagatell, som någon annan recensent påstod (det är nog den gamla vanföreställningen att humor per automatik är mindre seriös än dysterhet). Och att den inte är bäst när utomjordingen funderar över grässtrån, vilket SvD:s recensent hävdade i en recension som uppvisade alla tecken på "kvinna, bliv vid din läst!", stick inte upp. Nu bör jag inte klaga eftersom den fick mestadels fina recensioner medan många inte får några alls (ska lägga in länkar snart, det går att googla också). Och så har jag hittat en ny entusiastisk beskrivning, läs den gärna för den känns uppriktig och får med en hel del av min lilla boks egenart. Nehej det är inte min sista bok! Och rediga sågningar, om de kommer från hjärtat och är väl genomtänkta och inte består av godtyckliga projektioner, är mer värda än välvilliga men oärliga hyllningar. Det är jag inställd på nu när det instiftats ett pris till bästa sågningen. (Inget dåligt initiativ, men det räcker inte att sågningen är snärtig, rolig att läsa, ett litet elakt konstverk i sig: även om en författare inte har några rättigheter att få sina känslor skonade, för det bör författaren verkligen inte ha, så har litteraturen rättigheter. Renodlade projektioner, när en kritiker kör sin egen agenda utan särskilt mycket koppling till boken i fråga eller ingen alls, hejdlös subjektivitet, kan vara läsvärt men kanske inte riktigt ett ideal för litteraturkritik. Dock: står valet mellan spralliga subjektiva lustmord och surmulet "objektiva" tillplattningar, föredrar jag det förra).  Det är roligt att hitta på. Har inget mer än så att tillägga till debatten om verklighetslitteratur, än möjligen detta: världen är stor, konsten är lång, livet är som det är, och det är jävligt kul att hitta på.  I hast,

Innan kocken blir galen

kommer sanningen göra några fria

Idag hälsar vi Bolivia och Seychellerna välkomna

 

Kom ihåg att det alltid är välkommet att kommentera.

Även påhopp. Det värsta som kan hända en författare är att bli ihjälkramad. 

Det går bra att "slänga in ett lingonben" som vi kallade det här ett tag (det kunde väl både betyda att vara OT och att vara flamsig).

Och minns i de sociala mediernas tidevarv, och i de sketna algoritmernas, att det finns en möjlighet i bloggar som på få andra ställen att dyka ner i gamla diskussioner och ta upp tråden. 

God flöjt så länge! 

Fortsätt spela bara du gamle Bix

Lars Lundgren

 

Jag funderar på att byta juridiskt kön och ändra namn till Lars Lundgren. 

(Om jag hade fötts till pojke hade jag blivit döpt till Lars eller Martin, om jag förstått saken rätt). 

Sen kan jag kalla mig Lasse-Maja. 

Klaga inte på en månad som bara gör sitt jobb

 Det är april. Capisc?