torsdag 3 augusti 2017

What a fool believes

Nej, nu bestämmer jag att det är dags för ännu en favoritlåt. Musiken måste slutligen ljuda, som Hans Georg Gadamer säger.






Snälla gud i himmelrik, gör så att Reinfeldt kommer tillbaks, och att moderaternas fascistiska falang går upp i rök.
Gör så att socialliberalerna och de någorlunda hederliga konservativa förstår vad det innebär att sparka nåd och barmhärtighet på smalbenen, om och om igen; att hånflina åt nazismens offer, kränga ut och in på språket, ljuga, slingra sig och raljera över altruism och filantropi. Gör så att alla förstår hur farligt det är om människor börjar lyssna på fascismens lockrop. 


onsdag 2 augusti 2017

tisdag 25 juli 2017

Ny bok av Giuseppe Misso

Il Chiarificatore (ungefärlig översättning: klargöraren), uppföljare till Lejon av marmor, kom i november i fjol. I en intervju i Corriere del Mezzogiorno säger Misso att han inte vill estetisera brottsligheten. Il Chiarificatore är en samhällsskildring. Han tillbakavisar också de ständiga påståendena om att han skulle vara speciellt gåtfull.
"Sanningen är alltid komplicerad, gåtfull, och ofta blir den till en våldshandling. Céline sa att världen inte skulle överleva två månader av sanning, sanningen är ett lidande som aldrig tar slut, den här världens sanning är döden. Dostojevskij sa mer eller mindre samma sak. Tro mig: jag har alltid varit en enkel person, det har aldrig funnits något gåtfullt med mig". 
Misso satt i fängelse första gången som fjortonåring och på frågan vad han skulle göra om han fick börja om sitt liv från fjortonårsåldern svarar han att han skulle studera.
-Jag ville bli författare.

Som bot för Neapel förespråkar han bland annat kultur. Brottslingar ska studera litteratur, historia, filosofi. Och framförallt undvika droger.

Den nya boken kallas "romanzo-verità".

Hela intervjun finns att läsa här, för den som kan italienska.


* * *


Det är svårt att förändra Neapel. Betydligt enklare att avskaffa maffiaromantiken.


måndag 24 juli 2017

Ett spejsat återhörande


En retrofuturistisk klassiker jag efterlyste på Facebook och en musikdetektiv snokade reda på den - det här är det bästa med sociala medier, inte är det snapshots ur privatlivet - I don't give a damn about era rosenbuskar och solnedgångar. Nej, det bästa är att få hjälp med att hitta låtar man inte hört på 30 år. För jag tror faktiskt inte att jag hört denna sedan det begav sig (då jag var en itte bitte ung studentska i Uppsala, förknippar låten med mitt studentrum i Rackarberget, där den torde ha kommit ut ur min radio).
Videon har jag aldrig sett förut. Den lyfter fram det ironiska och parodiska i låten (kolla bara mannens min, en likgiltig träbock som uppenbarligen tröstar sig med en annan, och den fantastiska dekoren och kostymerna).
I mitt minne var låten inte lika uppenbart satirisk. Lika härlig med och utan videon.


fredag 14 juli 2017

Lenins långa skinka


Det är nog många barn som har blivit traumatiserade av denna målning på Moderna Museet.
Det anses ju bra att utsätta barn för modern konst. Kanske för att de ska sluta rita prinsessor och bilar och göra lika fint som till exempel Salvador Dali i stället? Men som jag minns det upplevde jag tavlan som något slags svek, förräderi, avskyvärt snusk givetvis. En vuxen människa som målar något så läskigt, äckligt, som man knappt vågar titta på.
Övriga surrealister lär ha reagerat ungefär som jag, år 1933 då Dali släppte tavlan. Den heter Wilhelm Tells gåta.
Om jag inte misstar mig orsakade den en brytning mellan de flesta andra surrealister och Dali. De avvännade honom!
Tro inte att folk aldrig har avvännat varandra förut på grund av konst, politik eller religion!





Jag tycker jättemycket om Salvador Dalis konst idag. Men det är rätt praktiskt att minnas sin konservativa barndom. Jag har inga problem med att plocka fram min barnsliga konstsyn och reagera med bestörtning.


Nåväl, jag var på Moderna med en vän och såg Marie-Louise Ekman-utställningen nyligen. Rekommenderar rekommenderar - även för dem som föredrar upphöjt vacker och garanterat oskamlig konst, eftersom det är bra att väcka sin barnsliga blick till liv. Låta sig förfäras eller förtjusas.

Salvador Dali-män dyker upp i några av Ekmans tavlor, det är det som utgör kopplingen i det här inlägget.

Så var det med det. Nu har jag krossat leninismen.


måndag 1 maj 2017

Den yttersta vänstern i de yttersta tiderna


Trikotomin högerextremism-vänsterextremism-islamism, ihopbakade i "antidemokratiska krafter".

(Jag vet inte om trikonomi kan användas så, hojta gärna om det inte kan det). 

Det är hur som helst dessa tre som ibland påstås bör bekämpas. Och det är grumligt tänkt, tycker jag. Jag säger hellre "den yttersta vänstern" än extremvänstern. Jag reserverar mig mot knytnävar mot nazister och har inget till övers för Lenin, men jag går inte med på att allt till vänster om vänsterpartiet ingår i den tvåhövdade hydran "högervänsterextremism". Och islamism används idag om allt möjligt, från IS-sympatier till önskemålet om tjejpooler.
I alla fall: "antidemokratiska krafter", jag tror att det gäller att se upp lite med den etiketten. I värsta fall kan det ju bli så, att alla som inte tycker att vi lever i den bästa av världar blir kallade antidemokrater.
Till exempel.
God fortsättning på denna första maj.


Älgen har gått på värdegrund












tisdag 25 april 2017

Maledetta primavera

Alla menar sig leva i en demokrati utom jag, som tyvärr bor i en krigförande teknokrati.
Må fan ta Sverige.


* * *

En favoritlåt i repris. Den magnifika Maledetta Primavera.


fredag 21 april 2017

En historisk vändpunkt


Nu vet vi med bestämdhet att det blir många fler terrordåd i Sverige.
USA skickar tusen militärer till Gotland.
Inget av allt det här har några svenska medborgare fått vara med om att bestämma, så det är direkt felaktigt att tala om demokrati.

onsdag 19 april 2017

Lika för lika

Jag är emot användning av kärnvapen, men om jag nödvändigtvis måste välja ser jag hellre en bomb över stora USA än över lilla Nordkorea.
Varken eller finns inte på världskartan länge till.

tisdag 18 april 2017

Lästips

Katrin Marcals Batongpolitik biter inte på terrorismen är en lisa för själen. Marcal jämför den franska aggressiva sekularismen med Storbritanniens mjukare linje, och ställer frågan om Sverige inte har mer att lära av England än av Frankrike i den här frågan.

Utifrån en religionsfobisk position kommer vi aldrig lyckas förstå vare sig oss själva eller de som kommer till vårt land. ”Du får inga andra gudar hava utom svensk välfärdsstat” i kombination med synen att terrorn är ett existentiellt hot mot Sverige skulle vara att okritiskt anamma de mer problematiska delarna av den franska modellen.
Varför inte fundera mer på vad vi kan lära av Storbritannien?

Den svenska religionsfobin har många paradoxala yttringar. Tänk på det raseri som uppstod då det bestämdes att vartannat Högskoleprov skulle ske på en söndag i stället för en lördag, för Sjundedagsadventisternas skull. Det är ju så fint, och varannan lördag varannan söndag borde inte vara något problem, men många blev arga av förment hyperrationella skäl. Någon liten minoritet ska minsann inte...

måndag 17 april 2017

Oo-de-lally Golly!

En hingst och ett gods är mången kvinnas dröm, ser hon ett fullblod så blir hon så öm.
Med politik vill hon ej sitt lilla huvud bry,
men ser hon solen blänka i en signetring ja se så rodnar hennes hy
etc

Recensione numero due

Jag har recenserat Graham Swift, Mödrarnas söndag: Porrig version av Downtown Abbey.

Jag är tydligen ensam om att rikta någon som helst kritik mot den - vördnadsfulla hyllningar så långt ögat kan nå. Bizarrt.

fredag 14 april 2017

Påsken börjar bra med alla bombers moder

Största konventionella bomben någonsin släppt i Afghanistan, enligt uppgift för att skrämma Nordkorea.

Eduring freedom, antar jag.

torsdag 13 april 2017

Samtidigt, i Gaggböle


... har horisonten enligt flera av varandra oberoende vittnen förvandlats till ett EKG



anteckning

Vänster och höger har inte ett smack gemensamt, utöver rent basala kroppsliga funktioner (äta, sova, gå på toa och dylikt). Polariseringen är inget som går att "arbeta bort" eller överbrygga med så kallade fördjupade principdiskussioner - eller vad allt man nu vill kalla dem.
Det skulle inte ens förvåna mig om vetenskapen en dag kommer fram till att homo sapiens har två ingifta släktingar (något helt annat och långt utöver neanderthalaren och denisovanen) vars dna slingrar sig genom alla befolkningsgrupper på så vis att mänskligheten är uppdelad i två andligen fullständigt oförenliga sorter.
Det skulle bara vara fel att försöka sig på något slags pliktskyldigt erkännande av ett perspektiv som är så motsatt ens eget, att bara ödeläggelse kan följa i dess spår.
Insikt efter att ha läst en understreckare av en alltid lika rationellt enögd herre.

Specialblogg om Myggor och tigrar (klicka på bilden)